Jag läser och följer ganska många bloggar, varav många är av unga tjejer som är gravida eller har fått barn.
Oavsett om det inte angår mig så skrämmer det mig, något fruktansvärt. Hur kommer det se ut om några år?
Anledningen till att jag anser att det är skrämmande är nog för att jag själv aldrig skulle ha modet till att skaffa barn nu. Jag bara måste få leva livet och skjuta upp allt ansvar. Ansvaret för mig själv räcker.
Många som känner mig vet att jag har lite kontrollbehov, eller lite och lite. haha =) Jag måste ha min vardag planerad och jag måste sysselsätta mig med så mycket som möjligt. Festa och ha roligt med kompisarna är något jag bara älskar, att bara kunna göra spontana resor och uppleva saker. Som till exempel utlandsresor eller bara enklare resor inom Sverige.
Det kan vara så att jag trivs så bra med min vardag nu så jag skulle inte vilja ändra på det. Jag vill resa, jag vill festa, jag vill vara upptagen med massor av saker. Att vara bunden till mitt hem skulle jag aldrig klara, för just nu skulle jag se ett barn som ett hinder för mig själv. Det kanske låter galet i andras öron, men barn kräver så mycket mer.
Mina kontrollbehov tar helt enkelt över. Jag måste ha en
utbildning och ett fast jobb, för att kunna försörja mitt barn och kunna ge honom/henne
alla möjligheter i världen, till exempel till att köpa häst, låta barnet spela hockey eller vilken annan sysselsättning som helst som skulle göra mitt barn lycklig.
Jag måste ha en
bostad där jag vet att mitt barn
tryggt kan få växa upp i, ett varmt hus där barnet får den trygghet som behövs.
Självklart måste det finnas en man också, och både han och jag måste veta till 100% att vi kommer stanna ihop.
Barn lider något oerhört av skiljsmässor.Sedan vill jag ha grunden, som en
bil, sparpengar om något skulle gå snett och så vidare.
Hur lång tid kommer det ta innan jag kan känna mig redo vet jag inte. För mig handlar det inte om att jag ska vara redo, utan att hela min tillvaro ska vara spikad och klar.
Ändå så tycker jag att det är så roligt att se att det finns unga mödrar i samhället som vill och kan ta hand om sitt barn. Det är bara så oerhört fantastiskt.