funderingar..

0kommentarer

Ja nu stack min lilla kille för att leka hos grannen, så jag fick en liten stund över.
Jag har pratat med mamma typ 40 minuter idag, det var väldigt härligt! Vi kom in på vad jag ska studera till.. och vi pratade lite om polisyrket.. Jag vet inte varför det lockar, men på något sätt tror jag att det stora utbudet av vad man kan specialisera sig till är något jag söker.
Dock är det visst svårare än jag trodde att bli polis. Efter många fysiska tester måste man genomgå intervjuer och prat med psykologer. Varje termin söker över 6000 människor, varav endast 500 kommer in.. känns ju inte som att lilla jag skulle ha oddsen på min sida. Dock kanske det ändå är något värt att kämpa för?



Lilla Susanna som polis, kanske ändå kan gå. haha det var ändå lite kul när jag såg testerna, att tjejer ska klara av 2000 meter under 10 minuter och 30 sekunder. det klarar jag redan nu! Så det ska ju gå alldeles utmärkt om jag fortsätter träna som jag gör nu. Lyfta 77 kg och bära det 15 meter måste jag väl träna på, jösses jag väger ju bara lite över 50 kg.. Sen är det synen jag är lite oroad över, jag är ju bara närsynt, så jag borde väl klara av att bli polis ändå..
Är jag för sprallig för att bli polis? Eller är jag organiserad, tydlig, flitig och tålmodig? jag tror det..


Nåja, lite tanar såhär under min lilla lediga stund mitt på dagen.. Skulle det vara så att jag blir polis skulle jag ändå läsa minst 2 år på universitet innan jag väljer att söka. Så chansen ökar :)

Kommentera

Publiceras ej