Susanna

ja äntligen var dagen kommen då loppet skulle springas. Jag har förberett mig i nästan 7 månader genom träning, träning och träning.. Jag har ju aldrig varit en person som gillar att springa, och därför har jag aldrig sprungit mer än 2 km hemma. Nu började jag från början och lärde mig allt från att andas till vilken takt som passar mig.

 Army 10 Miler är ungefär 16.5 kilometer och jag hade som mål att klara loppet utan att behöva gå eller stanna. sen hade jag i baktanke att det skulle sitta fint om jag kunde komma i mål på 1 timme och 45 minuter, men det var bara något jag hoppades på, inget jag siktade mot.

Jag och min värdmamma spenderar natten på Mariott Hotel dagen innan loppet, vi måste vara där innan 8 på morgonen och trafiken kan vara minst sagt hektisk när 30 000 personer försöker ta sig till Pentagon.

Start och Mål var som sagt i Pentagon, byggnaden är verkligen helt enorm! Den ser inte så stor ut på TV, men när man står utanför blir man helt förbluffad över hur stort det är..

Vi startade 8.30 och jag sprang hela loppet. HELA loppet sprang mina små fötter och jag kom i mål på cirka 1 timme och 49 minuter. Lite långsammare än vad jag hade trott, men jag är väldigt stolt över min prestation. Dom sista 3 kilometerna var helt otroliga.. Jag ville bara lägga mig på marken och skrika att jag ger upp ,men icke! Jag fortsatte, och fortsatte och fy fan så ont det gjorde(ursäkta språket men det är nödvändigt i detta sammanhang). Mina höfter och knän gjorde så ont så jag trodde inte jag kunde stå ut. Dock började jag känna mig mer som en robot, benen bara sprang fast jag visste inte hur det var möjligt. Vid mållinjen ville jag spurta, men det var så himla mycket människor som sprang långsamt och det var trångt och svettigt.. Ibland hörde jag folk säga "Mu" eftersom vi trängdes ihop som kreatur.


I alla fall. Detta är det största fysiska testet jag klarat av i mitt liv, och mer ska det bli! Klarar jag det här måste jag klara mer! Självförtroendet är på topp och jag känner mig starkare än någonsin.

Min nummerlapp kommer garanterat att sättas i ram tillsammans med ett foto på mig och "mål-medaljen" vi fick  när vi klarade racet. Förhoppnignsvis är det något jag kommer kunna se och komma ihåg för att alltid hitta motivationen och komma ihåg den underbara känslan att klara av sina mål. Det kan ta tid och det kan vara sjukt jobbigt, men när man väl gjort det känner man sig verkligen bäst!

Jag var i mål på exakt 1:49:07. Min placering var 16370. Bland kvinnorna som sprang var jag 6125/9645, inte jättebra, men ändå typ 3300 kvinnor som var långsammare än mig. mitt första långa race  och jag är ändå hyfsat lyckad! Jag har många år framför mig där jag kommer kunna förbättras avsevärt!!



Såhär förbereder jag mig inför ett lopp som är mer än 10 km:
1 banan på morgonen, cirka 1-2 timmar innan start.
Shotblocks, typ gummi-energi-grejer man tar som ger dig snabb energi samt andra nyttigheter som elektrolyter och så vidare.
Vatten, dock itne för mycket(Jag dricker nog basa omkring 300 ml) så jag inte behöver gå på toa under loppet.

Efter loppet försöker jag äta något så fort som möjligt så mina muskler kan börja återhämta sig. Choklad/protein-shake är populärt, men oftast nöjer jag mig med en banan och kanske en havre/choklad bar.



Bilderna har inte kommit upp på hemsidan än, så jag lägger ut gamla bilder från Army 10 Miler.

Stämningen var på topp och det stog folk överallt för att heja! Jag hade verkligen roligt medan jag sprang!!


Nåja. nu ska jag ta och städa lite, jag är i stort sätt ledig idag eftersom det är Columbus Day här i USA.
Ganska skönt eftersom jag knappt kan lyfta mina ben. att gå är inga problem, men att lyfta benet för att ta på sig en strumpa eller en sko är helt omöjligt. Höfterna är helt lamslagna och mina knän värker. men det är det värt!!!





Ha en toppenvecka i Sverige!! Här är det 26 grader varmt och soligt!(haha nu blev ni avundsjuka!)